Lågt blodsocker imorse gjorde att jag inte vaknade. Inte i tid iallafall. Karro väckte upp mig klockan halv 10, en halvtimma innan jag började. Jag var alldeles kallsvettig och visste inte riktigt vart jag var och varför. Men det var bara att fort som satan ställa mig upp och stressa igenom den där halvtimman. Jag är ju här nu. Sminket ligger i väskan och gympakläderna glömde jag hemma. Jag har kommit till en punkt där jag är fruktansvärt trött på att ha diabetes :)