Idag är en sådan dag jag bara vill lägga mig under täcket igen och somna om. Ovetandes av att det toksnöar ute och tänka bort det faktum att jag snart ska stå på kopparvallen iklädd domarkläder, frysandes ihjäl. Förmodligen. Detta är inte.en dag som jag känner att jag överhuvudtaget vill lämna huset, knappt mitt egna rum, trots att det mer och mer för varje dag börjar likna ett världskrig. Ett bombnedslag. Jag sitter i sängen nu, hoppas innerligt på att klockan sakta sakta ska ticka. Om jag kunde skulle jag stoppa tiden. Men tyvärr kan jag inte det, därför blir det 10 minuter under täcket innan jag beger mig mot kopparvallen. Ut i snön, kylan och i blåsten. Bara att bita ihop, göra mitt jobb och sen kan jag få gå hem igen. Trött som fan och kall som satan. Wiho, cant wait :-)