Jag har precis suttit framför spegeln i mitt rum och inspekterat mig själv. Jag intalar mig själv att jag ser ut som jag har gjort alla år, men så är det ju inte. Man utvecklas både utseendemässigt och som person under årens gång och ibland är det svårt att hänga med. Jag är inte samma person, eller jo det är jag ju, men ni förstår vad jag menar, som jag var för 3 år sedan. Utveckling är skönt. Jag mena , man lär sig hur man ska hantera saker och ting på ett bättre sätt, och tur är väl det när jag tänker efter. Nu känner jag dock att jag babblar på om en sak som inte är någonting att lägga så mycket vikt på. Dt är bara det att det facinerar mig en aning. Det är coooooooolt.