Jag är väldigt bra på förvirring. Jag förvirrar mig själv och förmodligen andra med, everyday. Jag är också väldigt duktig på att ändra humör snabbt som ljusets hastighet. I måndags tex svävade jag på moln och var glad. Idag känns livet botten , ovärt att finnas till på något sätt. Nu är jag dock medveten om att detta bara är rent påhitt. Om Karlsson på taket skulle flyga genom fönstret skulle han kolla på mig, flina lite och säga "det där är en världslig sak", hmmm mycket möjligt att det är sant. Men som en vis person sa ; alla människor har rätt till sitt eget helvete. Nu har jag ett minne lika stort som en guldfisks så att jag kommer inte ihåg vem som sa det, men jag tycker att det var välformulerat. Jag blir trött på att folk ska gå omkring och låtsas att allting är bra hela tiden att "ja, jag mår så bra så!" när verkligheten är en annan. Jag kan själv komma på mig själv fejksmilandes bara för att ingen ska märka av något eller tycka synd om mig. Men sånt är så irriterande. Det är dags att acceptera att man inte är något annat än en människa, precis som alla andra. Att livet har sina ups and downs. Så är det bara. Så nu ska jag somna, ledsen över livets downs och låta denna dag vara en utav livets mindre bra dagar. Jag ska låta all ilska och all sorg ta över och sedan rinna av. Idag accepterar jag att jag är människa.