Funderade som fan igår på det mesta. Jag ställde mig under en gatlykta påväg hem ifrån Elin & Anna där jag spenderade kvällen framför teven och en liten stund i en garderob. Jag ställde mig som sagt under den här gatlyktan, kollade upp i lyset och tänkte efter. Varför försöker jag lura mig själv ibland att jag inte klarar av det? Varför kan jag inte förstå att jag är gladare nu än vad jag var förut? Jag tror, är inte säker, men jag tror att det handlar om trygghet. Det var tryggt och nu är allting nytt igen, lite skrämmande. Men när jag stod där och kollade uppåt sa jag åt mig själv, skärpning! Nytt är bra och det vet du. Det vet jag. Det känner jag.

C.R.A.Z.Y

nu är jag dock hungrig så att jag spricker.