Åh, så frustrerad över någonting jag hela tiden hade på känn men som aldrig blev erkännt. Ingen aning om att känslan stämmer, men om den gör det blir det förmodligen aldrig förlåtet. Jag kan ingenting göra och egentligen tror jag inte att det gör så mycket, men så irriterad jag blir. Så besviken. Livet är allt konstigt ibland. Jag får tänka att det var mitt eget val och att det är jag stolt över och står bakom. Men ändå,
helvetes jädrans kockosboll, gå vilse i skogen eller något.