it is a brand new day

har nyss satt in lite extra hår på skallen, en sk hårförlängning. Inte så långt men ungefär 5 cm längre än vad jag hade på längden innan och tjockare svall såklart. Men trots att det blev lyckat, ser nämligen rätt så normalt ut gör det mig ledsen. Jag blir ledsen på mig själv. Jag klarar aldrig av att låta det vara. När jag får en tanke att så där vill jag se ut, då gör jag allt för att så snabbt som bara möjligt fixa till det. Jag önskar att jag kunde låta bli det. Jag vet ju hur jag kommer se ut när förlängningen tas ur. Jag kommer vara flintis och jävligt ful i håret. Så är det och det visste jag innan jag satte i det men jag ville liksom inte lyssna på det eller tänka efter på konsekvenserna, glömde bort det negativa och tänkte bara go for it, nu kör vi! Det är en egenskap med mig som jag ogillar starkt. Det där impulsiva snabba agerandet. Det kostar mig mycket pengar och det förstör, bara förstör allting.

Med det sagt vill jag bara påpeka att jag tycker att håret ser bra ut. Det är känslan jag vill få bort bara. Damn ....

Jag blir aldrig nöjd. Sådan ångest över mig själv varje dag. Jag måste vara galen.

Före (tagen när jag klippte av mig håret. Några veckor sedan):


Lite slingor och en förlängning senare:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0