Min diabetes ville inte samarbeta imorse och jag hade känning som gjorde mig alldeles borta. Jag blir jättekonstig när jag har känning och om det är på morgonen blir jag oftast arg och rebellisk. Om det är mitt på dagen blir jag oftast trött, tyst och förvirrad och ledsen. Men som sagt , arg och helt borta när jag vaknade och min familj fick göra det bästa dom kunde för att få mig vid medvetande igen. Dom lyckades, tack och förlåt ! Ångest. Därför blir det inget fg , fotboll, för mig nu på morgonen. Det gör mig ledsen och besviken på mig själv. Jag behöver träna , min kropp och mitt psyke behöver det. Kanske inte just nu då , nu behöver jag mest sitta still och göra ingenting så att kroppen ställer in sig. Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig igen, men så lätt är det inte. Går jag och lägger mig kan samma sak hända igen och nu har min familj försvunnit till skola och jobb och då skulle det inte sluta bra. Jag är dessutom alldeles snurrig i huvet och musklerna är sega. Så ist för sömn blir det att kolla på teve, kanske läsa lite plugg och vänta på att jag kan gå till skolan. Det var allt för mig för denna gången , vi hörs sen. Då är jag förhoppningsvis helt normal, eller a så normal jag kan bli, och färdig med mitt np tal ! Puss så länge :-*