Ni vet känslan när man hittar någon?
Den känslan har jag varje dag när jag tänker på min bästa kompis, Matilda.
Det är svårt att förklara med ord allting vi har varit med om tillsammans, det vi har gått igenom och alla känslor som är kopplade till henne och oss tillsammans. Många år har gått förbi med en massa skratt, men också en hel del tårar. Mycket lycka och mycket sorg. Vi har gjort mycket tillsammans, massor med bus och spontana saker, men också massor mys och lugna dagar och kvällar. Jag har väldigt lätt kunnat öppna upp mig om allt, låtit tårar flöda och bara kunnat släppa allt för stunder. Hon är bäst på att trösta och få mig att se livet ur den ljusa sidan, på ett positivt sätt. Hon har en sådan förmåga att få mig uppskattad och som om jag vore världens bästa tjej, jag med. Precis på samma sätt som hon är för mig. Hon är som en andra halva, som alltid varit omkring, även att vi haft svåra stunder. Vi hittar alltid tillbaka till varandra och det är hur bra som helst. Hon är hur bra som helst och om jag kunde, skulle jag ge allt jag hade till henne. Det roligaste jag har varit med om har varit vid hennes sida.

Jag är så otroligt tacksam för att jag får vara en del av ditt liv Matilda och jag kommer alltid att älska dig mer än vad ord kan beskriva. Du är så mycket mer än allt för mig och jag önskar att vi skulle kunna vara tillsammans varje dag. Nu rinner tårarna, hur ska jag klara av allt? Jag som saknar dig så fort vi är på skilda håll, redan.
 
Tilda, du är lycka för mig. Min fina kompis










du är så himla vacker, på insidan och på utsidan.